Motion till Kyrkomötet 2005:18 av Bo Lennart Anbäcken Fördelning av talartiden i Kyrkomötets plenum

Kyrkomötet Mot 2005:18

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkomötets presidium i uppdrag att verka för att en överenskommelse träffas mellan nomineringsgrupperna om fördelning av talartiden i plenum.

2. Kyrkomötet beslutar att – om en överenskommelse inte kan träffas mellan nomineringsgrupperna – uppdra åt Kyrkostyrelsen att i samråd med Kyrkomötets presidium lägga fram ett förslag till sådan ändring av arbetsordningen för Kyrkomötet att talartiden i plenum utnyttjas på ett bättre sätt.

Motivering

”Upp flyga orden, tanken stilla står…”.

Den som sitter nära Kyrkomötets talarstol får ofta det gamla Shakespearecitatet i tankarna. (Det är för övrigt hämtat ur Hamlet i Karl August Hagbergs översättning och är en av kungens repliker, när han ångrat sin illgärning).

Många ledamöter i Kyrkomötet talar bra, personligt, kunnigt och engagerat, men en alltför stor grupp talar alltför ofta och alltför länge om sina egna åsikter. Dessa är dessutom som regel redan väl kända av varje ledamot i Kyrkomötet.

Kyrkoordningen känner inga möjligheter att begränsa talartiden. Ordet skall vara fritt i plenum. Varje ledamot skall vara fri att föra fram sina åsikter. Det bör dock vara en frihet under ansvar.

Först bör konstateras att varje ledamot har rätt att ta till orda i alla frågor i de olika utskotten. Kyrkomötets demokratiska arbete bygger på arbetet i utskotten och i nomineringsgrupperna. Alla frågor passerar utskottet och nomineringsgrupperna.

Nomineringsgrupperna har en mycket stor roll att spela i Kyrkomötets arbete. Endast de kan ta ansvaret att i samarbete med Kyrkomötets presidium hantera talartiden i plenum.

Med tanke på den begränsade tid som står till Kyrkomötets förfogande vore det rimligt att dra lärdom från såväl den svenska riksdagen som europaparlamentet. I den svenska riksdagen är det i varje sakfråga praxis, att varje parti företräds av en talare, som talar för sitt parti. I europaparlamentet fördelas talartiden i plenum helt i proportion till partigruppernas storlek.

En praktisk lärdom från dessa båda parlament vore, att nomineringsgruppernas ledare tillsammans med Kyrkomötets presidium kom överens om att införa en fördelning av debattiden i varje enskild fråga. Efter det att företrädare för utskottet och den eventuelle motionären haft ordet, går ordet i tur och ordning till nomineringsgrupperna, som var och en utsett sina företrädare – en eller flera – och som disponerar den tidsram de fått sig tilldelad.

Hittills har de ”gamla” nomineringsgrupperna varit försiktiga med att bestiga talarstolen ”i onödan”. Kanske skulle debatten tjäna på att varje nomineringsgrupp utnyttjade sin tilldelade tid.

Det förutsätter dock att man har någonting att säga. Annars dyker att nytt citat upp i tankarna:

Vad du ej klart kan säga vet du ej;

Med tanken ordet föds på mannens läppar;

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

(ur Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820 av biskopen i Växjö stift Esaias Tegner).

Danmark Uppsala den 8 juli 2005

Bo Lennart Anbäcken